Hur kan världen vara som den är, så orättvis? Jag försår det inte... Är så himla ledsen. Man hoppas så på något men ändå blir det aldrig som man vill. Detta var min högsta önskan, att bara få se dig. Men du lämnade vår planet för tidigt hann inte se dig, ta på dig, inte ens hålla din lilla hand mot min. Aldrig visa min kärlek till dig. Även om du inte var här så betyde du så mycket för allihopa. Du lämnade oss för tidigt.

Tänker inte blogga på ett tag eller aldrig mer. Mår inte alls bra, är inte sjuk eller något. Har bara ingen lust till något. Tänka sig att ens liv kan förändras på mindre än tjugo minuter. Hela mitt liv gick i bitar.

Älskar dig och vi klarar allt tilsammans.